Svensk ordbok 2009, webbversion

transport [-pårt´] substantiv ~en ~er trans·port·en1förflyttning i större skala (av gods eller passagerare) vanligen med hjälp av for­don, far­tyg, flyg­plan el. löpande band trafik.JFRcohyponymbefordran 1cohyponymfraktcohyponymskjuts 1 transportarbetaretransportfordontransportförsäkringtransportledcontainertransportlufttransportsjuktransportlastning och transporttunga transporter om­besörjs av järn­vägenordna med deras transport till flyg­platsenfångarna flydde under transport från ett läger till ett annat○äv. om det förflyttade godset e.d.köra transportertransporterna kom inte fram i tid○äv. med ton­vikt på hjälp­medlet el. till­fället för förflyttningde lyckades komma med den sista transportentransport (av ngn/ngt) (ngnstans)sedan 1641till transportera 2förflyttning av tjänste­man till annan ort eller tjänst med o­förändrad tjänste­grad arb.samh.transport (av ngn)sedan 17083över­föring av en summa från en sida till en annan vid bok­föring ekon.transport (av ngt)sedan 16584skriftlig över­låtelse av ekonomisk fordran ekon.JFRcohyponymcession transport (av ngt)sedan 1686