substantiv ~en ~ar
trapp|upp·gång·en●del av byggnad, från markplanet (nästan) till taket, som inrymmer trapporna och trappavsatserna
och som vanligen är placerad i anslutning till lägenheterna e.d.
byggn.tekn.JFRcohyponymtrapphus
barnen fick inte uppehålla sig i trappuppgången○ibl. äv. med tanke på lägenheternade bodde i samma trappuppgång som barnsedan 1863