verb ~de ~t
trask·ar●gå ngt vårdslöst och klumpigt
Nollbarnen traskade med utan att klagapojkarna traskade motvilligt i väg till skolan○äv. försvagatpromenera
han tycker om att traska i skogentraska (ngnstans)traska patrull(o)sepatrull
sedan 1617trol. av ljudhärmande urspr.; jfr patrask
Subst.:vbid1-367156traskande;
trask