Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv trasslet
trassl·et1avfallsgarn som används för rengöring och putsning
hush.bomullstrasselsmörjtrassel○äv.tilltrasslad ansamling
av garn el. annat material
stickningen var ett enda trasselsedan 1872till trassla
2besvär eller problem av svåröverskådlig natur
NollJFRcohyponymkrångel 1cohyponymoredacohyponymstrul
det var något trassel med tågförbindelsernade fick en massa trassel med polisentrassel (med ngn/ngt)sedan 1626