Svensk ordbok 2009, webbversion

trass`la verb ~de ~t trassl·ar●ofta med partikel, särsk.ihop, in, till göra trasslig konkret el. abstrakt NollSYN.synonymstrula JFRcohyponymkrångla 1 hon trasslade i­hop trådarnasaken var egentligen väldigt enkel men han trasslade till det för sig○äv.syssla (med ngt trassligt) konkret el. abstrakt (ibl. med an­tydan om o­tillåtna före­havanden) trassla med lägenhets­affärerhan satt och trasslade med virr­varret av ledningar○spec.vara sexuellt o­trogen hon ville skiljas när maken hade trasslat med hennes väninnatrassla (till/ihop ngt), trassla (med ngn/ngt)sedan 1667bildat till 1trasa Subst.:vbid1-367185trasslande; trassel