Svensk ordbok 2009, webbversion

tra`ve substantiv ~n travar trav·en●upp­lagd, tämligen väl ordnad, hög av före­mål utstr.JFRcohyponym2hög 1cohyponymstapel 1 vedtraveen trave böcker○ibl. ngt ut­vidgat, särsk. för att an­ge stor mängd av ngttravarna av papper på skriv­bordet efter semesternen trave (ngt), en trave (av/med ngt)sedan förra hälften av 1300-taletSödermanna-Lagenfornsv. þravi ’sädes­skyl; trave’; nord. ord av o­klart urspr.