Svensk ordbok 2009, webbversion
tribu´n
substantiv ~en ~er
trib·un·en1upphöjd plats eller anordning för offentligt framträdande eller framförande
samh.JFRcohyponymtalarstolcohyponymestradcohyponympodium
konserttribuntalartribun○äv. utvidgatupphöjd plats
sedan 1780till tribun 2
2vanligen i sammansättn.
en hög fornromersk ämbetsman
samh.yrk.folktribunkrigstribun○ibl. äv. (i sammansättn.) om nutida motsvarighetsedan 1768av lat. tribu´nus med samma betydelse, trol. urspr. ’ledare för en stam, ett stadskvarter’; jfr tribalism