Svensk ordbok 2009, webbversion
[-åŋ´]
substantiv ~en ~er
tri·ftong·en●förbindelse av tre på varandra följande vokalljud i en och samma stavelse
språkvet.JFRcohyponymmonoftongcohyponymdiftong
i rikssvenska förekommer triftonger bara i speciella ord som ”miau”sedan 1696till tri- och grek. phthong´os ’ljud’; jfr diftong