verb ~de ~t
tripp·ar●gå med små lätta, nästan hoppande steg
hon trippade fram på högklackade skorärlan trippade runt på gräsmattan○äv. (vid häcklöpning)tvingas till kortare steg
för att komma rätt till nästa häck
trippa (ngnstans)sedan 1643sv. dial. trippa; ev. av lågty. trippen med samma betydelse, till trappen ’trampa’; jfr trappa
Subst.:vbid1-368176trippande;
2tripp