Svensk ordbok 2009, webbversion

1triss`a substantiv ~n trissor triss·an(liten) rund skiva ibl. med viss tjocklek, som en platt cylinder e.d.; spec. om vissa så­dana detaljer i maskiner e.d. samh.tekn.blocktrissajojotrissasliptrissaen puck är en svart trissa av gummiäv. bildligtordens­tecken dra på trissor!det var det värsta jag har hört!uttr. för förvåningvard.nä, dra på trissor, det kan du inte mena! sedan ca 1520Peder Månssons skrifter (Nordling)fornsv. triza; av lågty. tritze, trisse ’hissrep; hissblock’; av om­diskuterat urspr.
2triss`a verb ~de ~t triss·arvanligen med partikelnupp, utan större betydelse­skillnad driva i höjden med avs. på abstrakta före­teelser Nolltrissa upp förväntningarnapriserna trissades (upp) genom den stora efter­frågantrissa (upp) ngtsedan 1850till 1trissa Subst.:vbid1-368212trissande