Svensk ordbok 2009, webbversion

tri`vas verb trivdes trivts, pres. trivs triv·as●känna trevnad och tillfreds­ställelse särsk. på grund av grund­läggande positiva faktorer i om­givningen; om person psykol.de trivs bra i sin nya lägenhethon trivs med till­varonhan trivs med sitt arbetede trivs till­sammans○äv. om djur och växteren blomma som trivs bäst i söder­fönstertrivas (SÄTT) (med ngn/ngt/att+V/SATS)sedan början av 1500-taletSagan om Didrik af Bernfornsv. þrivas ’fram­skrida; till­växa; trivas’; nord. ord av om­diskuterat urspr.; jfr trift Subst.:trivsel