Svensk ordbok 2009, webbversion

tro`ende adjektiv, ingen böjning tro·endeofta substantiverat som har en fast religiös över­tygelse admin.relig.yrk.han blev troende efter hustruns dödäv. ngt ut­vidgatsom har en mycket stark över­tygelse en troende marxistsedan 1480–1500Helige Bernhards Skrifterfornsv. troande