Svensk ordbok 2009, webbversion

trolla [trål`a] verb ~de ~t troll·ar1verka med över­naturliga (och skrämmande) krafter om vissa mytologiska figurer komm.sag.en gammal häxa som kunde trolladen goda fen trollade, och vips förvandlades råttorna till hästar○ofta i konstruktioner med an­givande av resultatetvanligen med partikel, särsk.bort, fram häxan trollade bort barnenhan trollade fram ett bord med läckerheter○äv. om vanliga människor, dels klandrande, dels (nu­mera vanligen) berömmandeJFRcohyponymtrolla 2 trolla med siffrorhon brändes på bål då det an­sågs bevisat att hon kunde trollahan stod och trollade med bollenhon trollade fram en superb mål­tid av resternatrolla (med ngn/ngt), trolla (bort/fram ngn/ngt)sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. trylla, trolla 2åstad­komma till synes över­naturliga förändringar eller händelser med illusoriska medel, bl.a. diverse hand- och arm­rörelser scen.en man i hög hatt stod och trollade med näs­dukar○ofta i konstruktioner med an­givande av resultatetvanligen med partikel, särsk.bort, fram han svängde sin stav och trollade fram en massa kaninertrolla (med ngn/ngt), trolla (bort/fram ngn/ngt)sedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumSubst.:vbid1-368366trollande; trolleri