Svensk ordbok 2009, webbversion

tromb [tråm´b] substantiv ~en ~er [tråm´b-] tromb·en1smal, häftig luft­virvel kring en (tänkt) lod­rät axel meteorol.JFRcohyponymvirvelstormcohyponymcyklon 1cohyponymtornadocohyponymvirvelvind sedan 1874av ita. tromba ’tratt; trumpet; pump; tromb’; besl. med trombon, trumpet 2blod­propp med.sedan 1894av grek. throm´bos med samma betydelse