Svensk ordbok 2009, webbversion

trombon [´n] substantiv ~en ~er tromb·on·enett bleckblås­instrument med en skjutbar, U-formad rördel som reglerar ton­höjden och med ganska mörk klang musikSYN.synonymdragbasunsynonymbasun han spelar trombon i ett jazz­bandsedan 1881av ita. trombone med samma betydelse, till tromba ’trumpet’; jfr tromb 1