Svensk ordbok 2009, webbversion
[-å´n]
substantiv ~en ~er
tromb·on·en●ett bleckblåsinstrument med en skjutbar, U-formad rördel som reglerar tonhöjden
och med ganska mörk klang
musikSYN.synonymdragbasunsynonymbasun
han spelar trombon i ett jazzbandsedan 1881av ita. trombone med samma betydelse, till tromba ’trumpet’; jfr tromb 1