substantiv tronhimlen äv. ~en el. ~n, plur. tronhimlar
tron|himl·en●fyrkantig duk som är anbringad vågrätt över en tron
och alltså har skenbar funktion av tak
konstvet.samh.JFRcohyponymbaldakincohyponymsänghimmelcohyponymtakhimmel
sedan 1677Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv tronhimlen äv. ~en el. ~n, plur. tronhimlar
tron|himl·en●fyrkantig duk som är anbringad vågrätt över en tron
och alltså har skenbar funktion av tak
konstvet.samh.JFRcohyponymbaldakincohyponymsänghimmelcohyponymtakhimmel
sedan 1677