Svensk ordbok 2009, webbversion

1trots [tråt´s] substantiv ~et trots·et1(stolt och hån­full) vägran att foga sig efter befallning, regel e.d.; ofta genom ngn demonstrativ handling komm.JFRcohyponymolydnad trotshumörvisa trots mot ngnhans trots mot lärarenpå rent trots ökade de ljud­styrkan när den gamla damen klagadetrots (mot ngn/ngt)sedan 1528av lågty. troz med samma betydelse; av o­visst urspr. 2Nolli/på trots av ngto­aktat ngt​ på trots av silver­medaljen såg han miss­nöjd ut till trotso­aktat​ sin låga ålder till trots spås hon en lysande karriär som cellist sedan 1672
2trots [tråt´s] preposition ●i mot­sats till vad man kunde vänta sig med hän­syn till de om­ständigheter som fram­går av samman­hanget Nolltrots svårigheterna lyckades de genom­föra evenemangettrots sin ungdom har hon varit med om mycket○spec. som in­ledning till bi­satsi konstruktion medatt trots att hon var sjuk kom honsedan 1527av ty. trotz med samma betydelse; till 1trots