Svensk ordbok 2009, webbversion

trotsig [tråt`s-] adjektiv ~t trots·igsom (ofta) visar öppen vägran att foga sig efter regler, upp­maningar o.d. admin.psykol.JFRcohyponymegensinnigcohyponymspotsk en trotsig barn­ungeäv. om handling o.d.en trotsig blicktrotsig (mot ngn)sedan 1544