Svensk ordbok 2009, webbversion
[tråt`s-]
adjektiv ~t
trots·ig●som (ofta) visar öppen vägran att foga sig
efter regler, uppmaningar o.d.
admin.psykol.JFRcohyponymegensinnigcohyponymspotsk
en trotsig barnunge○äv. om handling o.d.en trotsig blicktrotsig (mot ngn)sedan 1544