substantiv ~en ~er
trotto·ar·en●(upphöjd) gångbana vid sidan av gata
el. väg; särsk. om sådan gångbana i tätort
trafik.JFRcohyponymgångvägcohyponym1gång 3
trottoarkafétrottoarkanthon körde in till trottoarende flanerade på trottoarerna i centrumsedan 1778av fra. trottoir med samma betydelse, till trotter ’trava; trippa’; jfr foxtrot, globetrotter