substantiv ~en ~er
trubad·ur·en●vissångare som ackompanjerar sig själv på stränginstrument
och vanligen själv skriver visor
litt.vet.musikSYN.synonymvispoet
Evert Taube, vår störste trubadur○urspr. om de provensalska skalderna under högmedeltidentrubadurdiktningsedan 1776via fra. av provensalska trobador med samma betydelse, till trobar ’finna; dikta’