substantiv ~en
trubad·ur|dikt·ning·en●vanligen best. f.
en sånglyrisk riktning under högmedeltiden som skildrade den höviska kärleken
och särsk. blomstrade i Provence
litt.vet.musiksedan 1904Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
trubad·ur|dikt·ning·en●vanligen best. f.
en sånglyrisk riktning under högmedeltiden som skildrade den höviska kärleken
och särsk. blomstrade i Provence
litt.vet.musiksedan 1904