Svensk ordbok 2009, webbversion

trubb`ig adjektiv ~t trubb·ig●som inte har ngn (till­räckligt) starkt av­smalnande kant eller ända men ofta borde ha det admin.form.psykol.SYN.synonymslö 2 MOTSATSantonym1vassantonymspetsigantonymskarp 1 en trubbig knivett trubbigt före­målhans trubbiga näsapennan är trubbig och måste vässas○äv. bildligt, spec.grov och o­känslig brutto­nationalprodukten är ett ganska trubbigt ekonomiskt mått○spec. äv.tvär och trumpen hon är lite trubbig i sättettrubbig vinkelsevinkel 1 sedan 1611till sv. dial. trubb ’kort och tjock figur; stump’; jfr druva