Svensk ordbok 2009, webbversion
trug
substantiv
~et
trug·et
●
det att truga
komm.
försök att få honom att äta utan trug
sedan 1524
till
1
truga
substantiv ~et
trug·et●det att truga
komm.försök att få honom att äta utan trugsedan 1524till 1truga
substantiv ~et
trug·et●det att truga
komm.försök att få honom att äta utan trugsedan 1524till 1truga