substantiv ~en ~er
trump·et·en●ett blåsinstrument av mässing med skålformigt munstycke och ljus klang
musiktrumpetfanfartrumpetsignaltrumpetsoloblåsa trumpethan spelar trumpet i ett jazzbandtrumpeterna smattrade medan regementet ryckte fram○äv. om andra föremål med liknande formörontrumpetmed pukor och trumpetersepuka
sedan 1570via ty. av fra. trompette med samma betydelse, urspr. ’liten trumpet’; besl. med 1trumma; jfr tromb