Svensk ordbok 2009, webbversion

try`ga substantiv ~n trygor tryg·an1snö­sko kläd.sedan 1753sv. dial. truga, tryga, tröga; av om­diskuterat urspr. 2rund ring med små remmar som är fast­satt i nedre ändan av skid­stav för att hindra den att sjunka ner i snön sport.sedan 1935