Svensk ordbok 2009, webbversion
try`ga
substantiv ~n trygor
tryg·an1snösko
kläd.sedan 1753sv. dial. truga, tryga, tröga; av omdiskuterat urspr.
2rund ring med små remmar som är fastsatt i nedre ändan av skidstav
för att hindra den att sjunka ner i snön
sport.sedan 1935