Svensk ordbok 2009, webbversion

trygg adjektiv ~t 1fri från o­roande eller hotande in­slag vanligen om före­teelse som ut­gör en del av människans om­givning psykol.JFRcohyponymsäker 1 en trygg uppväxt­miljöpappas trygga famnen trygg till­flyktvara i trygga händerett tryggt om­råde långt från krigs­skådeplatsen○ofta spec. med tanke på ekonomiska om­ständigheteren trygg ekonomisk ställningen trygg ålderdom○ofta äv. om arbetesom man är (ganska) säker på att få behålla en an­ställning i den offentliga sektorn är inte längre lika trygg som tidigaresedan början av 1400-taletSvenska Medeltids-Postillorfornsv. trygger ’trogen; säker; tryggad’; gemens. germ. ord, besl. med 1tro; jfr truism 2som inte behöver känna sig o­road eller hotad om person admin.psykol.JFRcohyponymsäker 1 flyktingarna var trygga på det nya göm­ställetkvinnor har rätt att gå trygga på gatornahär uppe i trädet var de trygga för o­djuret○äv. med särsk. ton­vikt på den känsla som följer av (ngt som upp­levs som) dettaJFRcohyponym1lugn 2cohyponymtrygg 3 hon kände sig trygg i mammas famndet kändes tryggt att veta att barnen var hemma○äv. om handling o.d. som naturligt följer av dettahon somnade i den trygga förvissningen att pappa vakade över hennetrygg (för ngn/ngt)sedan ca 1385Klosterläsning3som ger in­tryck av att vara lugn och o­bekymrad och ofta genom sin när­varo sprider denna känsla till om­givningen admin.psykol.gamla tiders film­hjältar var ofta trygga män med pipasedan 1480Skrifter till Läsning för KlosterfolkTryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara.Psalmboken 248:1 (Lina Sandell 1856)