Svensk ordbok 2009, webbversion

try`ta verb tröt trutit, pres. tryter tryt·er●(börja) ta slut om konkreta el. abstrakta före­teelser Nollpengarna började tryta efter tre veckors semesterhennes tåla­mod började tryta○äv.saknas ngt åld.mig tryter ingen­tingtrytasedan förra hälften av 1300-taletSödermanna-Lagenfornsv. þryta ’fattas; ta slut’; sv. dial. även ’dö’; gemens. germ. ord, besl. med tredsk, trött; jfr andtruten, oförtruten Subst.:vbid1-369314trytande