substantiv ~n tultor
tult·an●liten flicka
som ännu inte kan gå stadigt
yrk.JFRcohyponym1rulta
○ibl. äv. om ngt större flickasedan 1685till sv. dial. tult ’bylte; liten gosse’; jfr 2tilta
2tul`ta
verb ~de ~t
tult·ar●vanligen med partikel, t.ex.omkring
gå med osäkra steg
om småbarn som just lärt sig gå
vard.Nollsmåbarnen tultade omkring och rev ner vaser och blomkrukortulta (omkring) (ngnstans)sedan 1668till 1tulta
Subst.:vbid1-371081tultande