Svensk ordbok 2009, webbversion

tumö´r substantiv ~en ~er tum·ör·en(godartad eller elakartad) vävnadsnybildning med o­kontrollerad celltillväxt med.SYN.synonymsvulst tumörcellhjärntumören godartad tumöroperera bort en elakartad tumörsedan 1761av fra. tumeur med samma betydelse; bildn. till lat. tume´re ’svälla’; jfr tumme