Svensk ordbok 2009, webbversion

tung`a substantiv ~n tungor tung·an1ett muskelfyllt, rörligt organ i mun­hålan som är säte för smak­sinnet och hos människan med­verkar vid talet med.tungrottungryggtungspetskaffet brände på tunganhon lät tabletten långsamt smälta på tunganforma tungan till ett sj-ljudkalvens sträva tunga○äv. med ton­vikt på organets erotiska känslighettungkyss○äv. med tanke på organets funktion för att ut­trycka förakt e.d.hon räckte ut tungan åt honom○äv. om mat­rätt av detta organ från nöt­kreaturkokt tunga med champinjon­sås○ofta mer el. mindre bildligt, vanligen med tanke på den talproducerande funktionenha en vass tungahon har en giftig tunga och kommer säkert att ge svar på taltungan slant och ett o­lämpligt av­slöjande var ett faktumelaka tungor på­står att de ska skiljasbita sig i tunganhejda sig i sitt tal​ han är en ivrig säljare som i­bland får bita sig i tungan för att inte gå för fort fram ha (ett ord) på tunganvara nära att säga eller komma på (ett ord)​ vänta lite, jag har det på tungan hålla tand för tungasetand 1 hålla tungan rätt i mun(nen)vara upp­märksam och försiktigvid utförande av ngt​ som lin­dansös gäller det att hålla tungan rätt i mun ○ ofta om att vakta sina ord​ hon hade in­sett vikten av att hålla tungan rätt i mun i diskussionerna med chefen lossa tungans bandseband 1 låta tungan löpaprata o­hämmat​ han lät tungan löpa och råkade av­slöja företags­hemligheter för en journalist styra/vakta sin tungavara försiktig med vad man säger​ efter flera korkade ut­talanden vaktar han nu­mera sin tunga i offentliga samman­hang svärmors tungaen kruk­växt med långa svärdsliknande bladäv. kallad ”bajonettlilja”tala i/med tungorägna sig åt tungomåls­talandeurspr. bibl.​ människor på mötena ropade, bad och talade i tungor tala med kluven tungalämna dubbla (och motsägelse­fulla) budskap​ när det gällde kluster­bomber talade den svenska regeringen med kluven tunga – den ville förbjuda an­dras men behålla sina egna sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. tunga; gemens. germ. ord, besl. med bl.a. lat. ding´ua, ling´ua med samma betydelse 2lång­sträckt, ut­skjutande del av (visst) före­mål instr.eldtungalandtungaörlogs­flaggans tungorhan fick rätta till tungan i skon○spec. om visare på våg○spec. äv. om tonalstrande blad på vissa blås­instrumenttungan på vågenngt (till synes o­betydligt) som fäller av­görandet​ partiet såg ut att bli tungan på vågen i riks­dagen sedan 1346 (i ort­namn)stadfästelse av jordbyte utfärdad i Lödöse av kung Magnus (Svenskt Diplomatarium)3vanligen i sammansättn. typ av (läcker) platt­fisk med lång­sträckt, oval kropp särsk. om sjö­tunga kokk.zool.äkta tungasedan 1664till tunga 1 (efter fiskens form) Upp, min tunga, att lovsjungahjälten som på korsets stam för oss blödde, led och dödde som ett skuldlöst offerlamm.Psalmboken 147:1 (Johan Olof Wallin 1816)