Svensk ordbok 2009, webbversion

1tunn`a substantiv ~n tunnor tunn·an●cylinder­formig (i­bland ngt bukig) behållare vanligen av trä, plåt el. plast hush.mått.kruttunnasilltunnasoptunnasläng av­fallet i tunnan!flera tunnor med färg○äv. om ett gammalt rymd­mått, ca 150 l.en tunna potatisen tunna (ngt), en tunna (med ngt)hoppa i galen tunnagöra ett felaktigt val​ beträffande pensions­fonder har han hoppat i galen tunna ett fler­tal gånger tomma tunnor skramlar mestden som har minst att säga är ofta mest hög­ljudd​ i brist på egna idéer kritiserar man gärna an­dra – tomma tunnor skramlar mest topp tunnor rasandese1topp 1 sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. tunna; av medeltidslat. tonn´a med samma betydelse; trol. av keltiskt urspr.; jfr 1dunk 1, 2ton
2tunn`a verb ~de ~t tunn·ar1vanligen med partikel, särsk.av, ut göra tunnare Nollsesetunn 2 tunna av ngns hårtunna ut färgen med nafta○ofta bildligt, särsk.göra mer innehålls­lös tunna ut Bibelns budskaptunna (av/ut) ngtsedan 1770till tunn 2vanligen med partikel, särsk.av, ut bli tunnare Nollsesetunn 2 håret började tunna av○äv. bildligt, särsk. i ut­tryck för minskat an­talofta i s-form kamrat­kretsen började tunna(s) utturist­strömmen har tunnat avtunna (av/ut)sedan 1664Subst.:vbid1-371334tunnande