Svensk ordbok 2009, webbversion

turba´n substantiv ~en ~er turb·an·entyp av huvud­bonad som ut­görs av ett lång­smalt tyg­stycke som virats runt en mössa särsk. anv. i vissa delar av Asien kläd.äv. om liknande hattar i det väster­ländska dam­modet el. om sjal virad på liknande sätt runt själva huvudetsedan 1640av ty. Turban; via turk. av pers. dūlband med samma betydelse; jfr tulpan