Svensk ordbok 2009, webbversion

turbulen´s substantiv ~en ~er turbul·ens·eno­ordnad (virvel)rörelse i strömmande vätska eller gas fys.sociol.JFRcohyponymvirvelvind turbulensen i de övre luft­lagren är besvärande för flyg­trafikenäv. bildligt, särsk. om uppseende­väckande förändring, konflikt e.d.politisk turbulensturbulens på börsenturbulensen på tidningen ledde till att chef­redaktören av­gicksedan 1925av lat. turbulen´tia med samma betydelse, till turba´re ’störa; förvirra’; jfr turbin