Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
turbul·ens·en●oordnad (virvel)rörelse i strömmande vätska eller gas
fys.sociol.JFRcohyponymvirvelvind
turbulensen i de övre luftlagren är besvärande för flygtrafiken○äv. bildligt, särsk. om uppseendeväckande förändring, konflikt e.d.politisk turbulensturbulens på börsenturbulensen på tidningen ledde till att chefredaktören avgicksedan 1925av lat. turbulen´tia med samma betydelse, till turba´re ’störa; förvirra’; jfr turbin