Svensk ordbok 2009, webbversion

turne´ring substantiv ~en ~ar turn·er·ing·en1tävling i flera om­gångar med åt­skilliga del­tagare (eller lag) som möts två och två tills en segrare korats så­väl om serie- som cup­tävlingar (och äv. om bland­former) spel.sport.schackturneringtennisturneringfinalen i den stora turneringenen internationell turnering där alla möter allasedan 19172(språklig) ut­formning ofta inne­bärande om­formning av ngt väl­känt tema e.d. komm.en elegant turnering av det klassiska motiveten turnering (av ngt)sedan 1912