Svensk ordbok 2009, webbversion
tvä`rgata
substantiv ~n tvärgator
tvär|gat·an●gata som utgår från (och är mer eller mindre vinkelrät mot) en annan, större gata
trafik.hon körde in på en tvärgata för att parkeraen tvärgata till Kungsgatanen tvärgata (till ngt)sedan ca 1350Konung Magnus Erikssons Stadslagfornsv. thvärgata