substantiv ~en
två·sam·het·en●nära relation mellan två personer som i viss mån hämmar deras kontakter med andra människor
ngt vard.sociol.JFRcohyponymensamhet
hon klarade inte tvåsamheten i äktenskapet och flyttade till ett kollektivsedan 1966Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
två·sam·het·en●nära relation mellan två personer som i viss mån hämmar deras kontakter med andra människor
ngt vard.sociol.JFRcohyponymensamhet
hon klarade inte tvåsamheten i äktenskapet och flyttade till ett kollektivsedan 1966