förled
●två-
el. dubbel-
vanligen högt.Nolltveeggadtvegiftetvekampsedan slutet av 1200-talet (t.ex. i tväskylder ’skyldig att betala dubbelt’)Westgöta-Lagenfornsv. tve-, tvi-, tvä-; gemens. indoeur. sammansättningsform; till 1två; jfr 2bi-
Svensk ordbok 2009, webbversion