substantiv ~en ~er
tve|kamp·en●kamp mellan två personer
el. parter e.d.; både om fysisk och psykisk kamp
komm.JFRcohyponymduellcohyponymenvig
tungviktsfinalen blev en spännande tvekampen tvekamp (med ngn), en tvekamp (mellan ngra)sedan ca 1755Svensk ordbok 2009, webbversion