verb ~de ~t
tvinn·ar●ibl. med partikel, särsk.ihop, samman
sno ihop
trådar e.d.
handarb.han satt och tvinnade mustaschen○äv. med avs. på resultatettvinna (ihop) en tofs○äv.med partikelnupp
lösa upp
ngt hoptvinnat
tvinna upp ett reptvinna (ihop/samman/upp) ngtsedan 1430–50Fem Mose böckerfornsv. tvinna; gemens. germ. ord, besl. med tvenne
Subst.:vbid1-371998tvinnande,
vbid2-371998tvinning