Svensk ordbok 2009, webbversion

tvi´vel substantiv tvivlet, plur. ~, best. plur. tvivlen tvivl·et●benägenhet att inte tro på ngn ut­saga el. person komm.sese2tro 2 JFRcohyponymmisstankecohyponymdubier religiöst tvivelgripas av tvivelhysa tvivelkänna tvivelha starka tvivel om ngthan har sina tvivel om hennes ärlighethans tvivel på frihetens möjligheter○äv. försvagatofta i negerade ut­tryck o­säkerhet, o­visshet om det riktiga, värde­fulla e.d. i ngt utan tvivel har hon rätthennes kompetens står ut­om allt tviveldet är/råder inget tvivel om att ekonomin är på rätt väghan lämnade inte någon i tvivel om sina av­siktergenom under­sökningen skingrades allt tvivel om tavlans äkthetför att den å­talade ska kunna fällas måste hans skuld vara styrkt bort­om rimligt tviveltvivel (om ngt/SATS), tvivel (på ngn/ngt/SATS)sedan 1335stadga utfärdad i Skänninge av kung Magnus om frid m.m. (Svenskt Diplomatarium)fornsv. tvifl ’tve­hågsenhet; tvivel’; av lågty. twivel med samma betydelse; besl. med tve-, 1två När det gäller utan tvivel och utan tvekan kan vi utgå från tvivla och tveka. Tvivla innebär att man lutar åt att inte tro, tveka att man avvaktar och väger för och emot. På motsvarande sätt får utan tvivel betydelsen ’helt säkert’ och utan tvekan betydelsen ’snabbt och djärvt, beslutsamt’. Han kastade sig utan tvivel i vattnet innebär alltså, att det var alldeles säkert att han gjorde det. Han kastade sig utan tvekan i vattnet betyder å andra sidan, att han gjorde det raskt och utan betänkande. Skillnaden kan också uttryckas så, att man i fallet utan tvivel kommenterar hela satsens giltighet, medan man i fallet utan tvekan beskriver hur handlingen gick till.