substantiv ~n tydor
tyd·an●ofta plur.
företeelse eller tilldragelse som enligt folktron varslar om framtida händelser
sag.SYN.synonymomen
JFRcohyponymvarsel
sedan 1804till 2tyda
2ty`da
verb tydde tytt, pres. tyder
tyd·er1läsa ut och i ord uttrycka innebörden av
ngt som i sin tur kan vara uttryckt i (dunkla el. svårbegripliga) ord el. på annat sätt
komm.SYN.synonymuttyda
JFRcohyponymtolka 1cohyponymforcera 3
tyda chiffrettyda runstenentyda en drömhon kunde inte tyda hans kråkfötterhur skulle de tyda hans beteende?tyda ngt/SATStyda allt till det bästase1bra 1
sedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. þyþa ’tyda; meddela; betyda’, urspr. ’uttrycka på folkspråket’ och besl. med isl. þjóð ’folk’; jfr 1tysk
2ge skäl att tro
Nollallting tyder på att det blir regnmycket tyder på att han är av förnäm härkomst○äv.ge skäl att förmoda förekomst
av ngt
utslagen tydde på vattenkopporsvaret tydde på gott omdömetyda på ngt/SATSsedan 1430–50Konung AlexanderSubst.:vbid1-372855tydande,
vbid2-372855tydning