substantiv ~et, plur. ~er äv. ~, best. plur. ~erna äv. ~en
tyg·et●vävnad (av två mot varandra vinkelräta trådsystem)
som utgör material till kläder m.m.
textil.tygrulletygstyckebomullstygmöbeltygett kraftigt tygett mönstrat tygtrycka på tygdet tunna tyget i klänningensedan 1690specialiserad anv. av 2tyg i bet. ’material’
2tyg
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
tyg·et1nästan enbart i sammansättn.
redskap
av ngt slag som anges av förledet
delvis ngt åld.verkt.skrivtyg○ibl. äv. om visst oönskat handlandevard.fanstygrackartygför allt vad tygen hållerså mycket man orkar
hon sprang för allt vad tygen höll för att hinna med tåget
sedan 1430–50 (i sammansättn. skriv-)Konung Alexanderfornsv. tygh ’redskap; bohag; saker’; av lågty. tuch ’don; utrustning; klädesplagg’, urspr. trol. ’dragverktyg’; jfr fartyg, intyga, tya, verktyg
2nästan enbart i sammansättn.
militära vapen med tillhörande utrustning
mil.tygförrådtygofficersedan 1346testamente upprättat av kung Magnus och drottning Blanka (Svenskt Diplomatarium)fornsv. tygh ’krigsutrustning’; av samma urspr. som 2tyg 1