Svensk ordbok 2009, webbversion

ty`gel substantiv ~n tyglar tygl·ar●vanligen plur. rem(liknande an­ordning) vars ena ände är fäst vid betslet på ett rid­djur och vars an­dra ände ryttaren håller i handen för att styra djuret jordbr.JFRcohyponymtöm tygelföringstångtygeltränstygelhåll stadigt i tyglarnahon gav hästen lösa tyglarge ngn fria/lösa tyglarinte hålla efter ngn hårt​ bandets stil är att ge gäst­artisterna fria tyglar hålla i tyglarnabestämmahålla ngn/ngt i strama tyglarbegränsa ngns/ngts (handlings)frihet​ han är en slipad politiker som kan hålla sina koalitions­partner i strama tyglar sedan 1527jfr sv. dial. tyl; gemens. germ. ord, besl. med tya, 1tåg 3, töm