Svensk ordbok 2009, webbversion

tyrann´ substantiv ~en ~er tyrann·en●grym och förtryckande härskare samh.yrk.JFRcohyponymdespot störta tyrannen!diktatorn var en fruktans­värd tyrann○äv. försvagathärsk­lysten och hänsyns­lös person hustyrann○urspr. om envålds­härskare (inte nöd­vändigtvis grym) i det gamla Grek­landsedan slutet av 1400-taletSchack-tafvels lekfornsv. tyran; av grek. tyr´annos ’herre; härskare; tyrann’ Kristian Tyrann.Gängse benämning (i Sverige) på den danske kungen (och från början unionskungen) Christian II, särsk. med tanke på Stockholms blodbad 1520