Svensk ordbok 2009, webbversion

tyst adjektiv, neutr. ~ ●ofta i opers. konstruktioner som inte ger ngt (nämn­värt) ljud i­från sig admin.komm.psykol.tystgåendeen modern, tyst bildet var all­deles tyst i skogen○spec. om person (el. röst e.d.)som talar mycket litet (eller inte alls) eller med mycket låg stämma och inte heller på annat sätt ger nämn­värt ljud i­från sig JFRcohyponyminbunden 2cohyponymtystlåten var lite tystare, jag kan inte sova!hon läste brevet tyst för sig själv (adv.)○spec. i mycket bryska upp­maningarhåll tyst!(det ska vara) tyst i klassen!se till att få tyst på eländet!○ibl. bildligtsom inte skriver eller ut­talar sig om ngt trots att det kunde förväntas som poet har han varit tyst i 20 årtidningen var tyst i mut­affären○äv. om om­givning, tids­period e.d. som präglas av låg ljud­nivå etc.en tyst gatade mindre barnen behöver en tyst timme mitt på dagen○äv.under­förstådd en tyst överens­kommelseett tyst för­behållden tysta majoritetensemajoritet en tyst minutse1minut 1 i det tystautan att det märkspå ett påtagligt sätt​ många barn lider i det tysta av mobbning tala tyst om ngtinte låtsas om ngt​ hon brukar tala tyst om sin natt i fylle­cellen tyst som en musall­deles tyst​ han var mycket ned­stämd och satt tyst som en mus under hela mid­dagen sedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. thyster; nord. ord av o­säkert ur­sprung Tyst vår.Svensk titel på bok av Rachel Carson (1962), en av de tidigaste väckarklockorna i miljöfrågorna