Svensk ordbok 2009, webbversion

ul´tra substantiv, plur. ~s, n-genus an­hängare av ytterlighets­riktning särsk. politisk så­dan, vanligen (starkt) konservativ mest histor.pol.yrk.de franska ultras ville ha till­baka l’ancien régimeibl. äv. om an­dra personer som känne­tecknas av extremt upp­trädandefotbolls­huliganerna i Italien kallas i­bland ”ultras”sedan 1820av lat. ul´tra ’på an­dra sidan; längre bort’