Svensk ordbok 2009, webbversion

um`gänge substantiv ~t ~n um|­gäng·et●det att um­gås sociol.JFRcohyponymsamvarocohyponymsällskap 1 vardagsumgängesocialt umgängeidka umgängehan har rätt till visst umgänge med barnen efter skils­mässan○ibl. äv. mer el. mindre konkretumgänges­krets de har ett stort umgänge○ibl. (i vissa ut­tryck) om sexuell sam­varokönsumgängesexuellt umgänge○äv.det att studera eller ägna intresse åt ngt författarens umgänge med sagor har studerats av forskarnamer varsamhet i vårt umgänge med naturenumgänge (med ngn/ngt), umgänge (mellan ngra)intimt umgänge sam­lag​ trots att jätte­pandorna delat bur i två år har de inte visat något intresse för intimt um­gänge sedan 1502Ett forn-svenskt legendariumfornsv. um­gänge, till umganga(s), se umgås