substantiv ~en ~ar
under|gång·en1slutskede i förlopp som leder till ngts försvinnande eller förintelse
särsk. i fråga om större el. sammansatt företeelse
NollTitanics undergång○ofta om sammanbrott av hel kulturundergångsstämningundergångsvisiondet romerska rikets undergångprofetiorna om världens undergång○äv. i fråga om personnarkotikan blev hennes undergångsedan 15442gång(tunnel) under väg
trafik.en undergång under viaduktensedan 1897