Svensk ordbok 2009, webbversion

un`derhandla verb ~de ~t under|­handl·aröver­lägga i syfte att nå fram till överens­kommelse särsk. om parter med stor makt el. (ibl.) i uppenbar motsats­ställning komm.samh.JFRcohyponymförhandla underhandla med fiendenunderhandla med sponsorernaunderhandla (med ngn) (om ngt/att+V/SATS)sedan 1635av ty. unterhandeln med samma betydelse, till unter i bet. ’mellan’; jfr förhandla Subst.:vbid1-375624underhandlande, underhandling